daga

Den som vill läsa Strukturutredningen hittar den för nedladdning
HÄR

Predikan Midfastosöndagen 3 april 2011 Gryts kyrka

Härom kvällen hade vi församlingsafton i Tingshuset i Gåsinge. Vi fick libanesisk mat och så fick vi höra på multireligiösa guider som tog oss på en resa genom världens religioner. Det blev en resa med ett möte med de hinduiska gudarna Shiva och Vishnu i Indien, Sikhernas turbaner och dolkar, Buddhismens livsvägar för att nå Nirvana, Judendomens sabbat, muslimernas ramadan och det kristna korset. Vi fick höra en del om det som skiljer religionerna åt – men fram för allt om det som är gemensamt. Gudstjänst, bön, tempel och så en etik som säger något om hur vi ska vara mot varandra.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. Det är den gyllene regeln som står i Matteusevangeliets 7:e kapitel.

Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Skriften. Det övriga är förklaringar, säger Hillel som representerar judendomen.

Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv, det är Islam.

Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig, står det i hinduernas heliga skrift Mahabarata.

Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så, sa den 14:e Dalai Lama och förklarade buddhismens syn på hur vi ska förhålla oss till varann.

Ja, den gyllene regeln finns lite olika formulerad hos alla de stora religionerna.

Ändå hör man ibland någon säga att det är den kristna människosynen, det kristna kärleksbudskapet, som är det viktigaste i kristendomen. Att den som är en god kristen följer jesu lära, Jesus undervisning.

Jag håller inte med.

Det är ungefär som att säga att ”jag tror inte på Gud men jag lever efter tio Guds bud”. Hur kan man göra det när det första budet lyder ”Du ska inga andra gudar hava jämte mig”.

Jag vill inte alls säga att det skulle vara fel att sträva efter att leva efter budorden, efter den gyllene regeln, att sträva efter att vända andra kinden till, sätta sig själv i andras situation, byta perspektiv, älska sin nästa som sig själv – inte alls! Det är hur viktigt som helst – och världen skulle sannerligen se annorlunda ut om vi alla verkligen försökte göra det.

I dag talar Jesus om sig själv som livets bröd. Brödet är en bild, för det viktigaste i livet. Brödet är mat, brödet är liv, något vi inte kan vara utan. Skrivet under en tid då bröd, mat, inte alls var en självklarhet för alla att ha tillräckligt av, då som nu svälter människor i brist på bröd, verkligt bröd, mat, det som vi har i överflöd. Men det är vi det. I Sverige de senaste 100 åren. Innan dess var vi också ett fattigt folk som faktiskt svalt.

Jag har fått berättat för mig att skillnaderna inom mitt eget skrå var så stora på slutet av 1800-talet, bara drygt 100 år sedan, att medan prästerna i Norrköping levde gott på tiondena från bönderna i det bördiga landskapet, svalt prästfamiljen i Kvarsebo en bit därifrån.

Där visste man precis vad livets bröd var. Det vet man av bister erfarenhet på många håll i dag också, 2011. Den stora fasteinsamlingen i år har som mål att utrota hungern och kommer vi en bit på vägen, så har vi kommit långt. Kanske behöver vi inte gå så långt tillbaka i de egna släktleden för att veta hur riktig hunger känns. Lägg sedan till oron för att maten ska räcka och kampen för att få lite mer mat till nästa mål och man anar livsbetingelserna för väldigt många människor. Livets bröd. Nu närmar vi oss det väsentliga i kristen tro. Livets bröd, det vi inte klarar oss utan. Jag är livets bröd, säger Jesus. Kom till mig, jag ger er mitt kött för att världen ska leva.

Det unika i kristendomen är inte gyllene regeln. Det är inte det kristna kärleksbudskapet. Det unika i kristendomen är Kristus. Det är en tro som säger att så älskade Gud världen att han blev människa, han föddes som ett litet, sårbart, fattigt barn, levde, dog och uppstod – för vår skull.

Svårt att förstå – ja – med logiskt tänkande, nej, där ger i alla fall jag upp. Lättare att hoppas och tro på.

Så vad gör vi med den gyllene regeln? Ja, den är lika gyllene som förut, den är inte mindre sann för att vi delar den med nästan alla andra religionerna. Älska din nästa som dig själv, gör mot din nästa så som du själv vill bli behandlad, men glöm inte det viktigaste: Livets bröd. Gå med Jesus genom livet.

När Jesus säger Jag är världens bröd säger han det som en vän: kom till mig alla ni som hungrar – hos mig ska ni få det ni behöver. Kom till mig alla ni som längtar – hos mig ska ni möta själva livets kärna. Kom till mig alla ni som söker – hos mig ska ni finna. För det står inte i skriften att den är salig som söker utan den är salig som finner. I dag kan man nästan förledas att tro att det är själva sökandet som är målet – men det vet var och en som har letat efter något som är riktigt kärt för en – att det är att finna som är målet. Och att finna innebär inte att man är färdig, utan i målet finns utveckling och växande. Skillnaden är att man lever med Jesus, livets bröd, livets centrum.

I Faderns, Sonens och den helige Andes namn.

Amen.